dont let me down.

Vad fan, vad faaan! Min hjärna tonårsstrejkar, ni vet när den tänker för mycket på det man inte ska tänka på, när den totalt vrider om allt och bara sätter sig på tvären och tjurar. Hur blir man sams igen? Det är tunga grejer att deala med. Inte vardagsskit.

Det är inte lika enkelt nu. Eller det är fan sällan enkelt, utan bara mer komplicerat. För att citera en vis man; Vissa är för dumma för att ha ångest. Det är ju bra. För dem.