Snart är jag inne på mitt 1000:e ovärda inlägg, och det firar jag nog med att lägga ner skiten. Jag räddade inte världen, jag blev inte rik eller speciellt läsvärd, jag fann inte speciellt mycket inspiration i att allt är ett bekräftelse-sökande. Jag grät, jag skrek och jag skrev. Jag fick utlopp för mer här än vad jag fått ventilera för många vänner. Men det finns ingen mening i det här längre eftersom min ambition är för låg. Krävs nog jävligt mycket för att bli nån, men att bara vara är rätt soft nog.
Kanske slänger in några schyssta bilder tills jag nått 1000 inlägg, sen får det vara bra. Behåller skiten för sentimentalt värde och för att det kan vara bra att ha när jag flyttat till andra sidan jorden och vill berätta hur jag har det (när och om den dagen kommer) Puss. Det har varit... behövligt. Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar