tattoo in the making.

Har lite me-time, med konstig huvudvärk, medan karln är ute och roar sig. Själv är jag nyfrälst och ordförande i min egna iogt-klubb, så jag håller mig i hemmets trygga vrå. Helt på allvar så har jag lagt ner alkoholen för en bit framöver. Den gör sällan gott trots att den många gånger smakar jävligt gott, den gör sällan en snygg, ändå ska alla ligga på fyllan, man dricker för att "skapa mysiga kvällar/minnen osvosv" men det finns fan gånger man inte alls minns, vilket inte är bra. Djävulens karamell nr 1, delar första platsen med socker.

På måndag blir det tillskott i familjen, jag får min elfte tatuering! Yay. Det längtar jag till. Ska jag hålla på spänningen och inte säga vad det blir kanske? Möhö. Här är åtta av mina tio, inte alls i nummerordning:

 

Min kärleksförklaring till mig själv, till Looptroop. Not a dimepiece in the back, she a diamond in the front. Det säger allt. Och när de postade den här bilden på sin instagram så grät jag lite grann

och är fortfarande sjukt mallig över det, för det får man vara, jaa-adå. 

Lille blixten.

Prickar i örat.

Hyllning till bästa tanten ever. Alla de tre bilderna ovan är gjorda samtidigt, i ett kök, hos en vän, en sjukt solig dag efter att jag slutat tidigt från jobbet. Konst är konst även om det är lite snett eller inte helt perfekt och därför har jag låtit vänner tatuera mig, vilket är idiotiskt på många sätt, men gjort är gjort. Fingrarna är det smärtsammaste jag gjort, örat var piece of cake, men fingrarna.. uuh.

Halsen, text "Living high on yesterdays lies", från en Jason Mraz låt faktiskt, älskade raden från första gången jag hörde den, bara orden tillsammans.. sen gör man alltid sin egna tolkning och vad det betyder för en, men den satte sig både i mig och på mig. 

Lilla hjärtat. Var i London, ville vara cool, gjorde ett hjärta på tummen, av en kille som uppenbarligen inte visste vad han pysslade med, men jag var nöjd, tyckte att jag var asfrän, köpte dyra drinkar att fira med.

Min senaste. Den ska även bättras på, på måndag. Det är bara ett av många av min vän Tobias verk. Jag har ställt upp som försökskanin nån gång, men nu är han lärling, så asbra deal för oss båda. 

En av mina första. Mitt monster. Den sitter strax ovanför knäet. Den är bara bäst på så många jäkla vis. Titta bara på den! Hemmagjord. När den var ny och skulle smörjas in så klarade jag knappt av det för att jag bara skrattade när jag såg den. Mammas reaktion vad; "HAHAHAHA fan vad ful, HAHHA, men söt, HAHA och fuuuul."

De två som jag inte hade bild på är min första - ett peacemärke vid vristen. Gjorde bajsont. Kändes som att nån skar en rätt in i benet. Den är fläckig och grå, 5 år gammal och gjord i en kompis soffa. 

Min tredje - som är gjord i min soffa, woho. Det är ett svart hjärta, med bokstaven M oifyllt i den, get it? M:et står för min syster Malin. Många trodde jag ritat med tusch på armen, så pass bra ser den ut, men det finns en ordentlig charm i den.

Nu vill jag att folk förstår att jag inte under några som helst omständigheter förespråkar hemmatatueringar, eller dylikt. Men döm inte mig för mina heller. Jag vet att det är ohygieniskt osv, och det kan bli riktigt riktigt illa. Mina har aldrig infekterats, de har mått bra efteråt, sen att de inte är studiokvalité på dem utseendemässigt är inget som stör mig, jag vet vad jag gått in för. Men som sagt, gör det rätt - gör det på salong, hos nån som vet vad dem pysslar med.

Ledsen för de sjukt dåliga bilderna btw.

Har suttit och kopierat från min instagram, pallade inte börja ta nya nu.