clarity my ass.

Vaknade på fel sida, och var helt oförklartbart (är det ens ett ord?) trött. Tog mig till jobbet och där fortsatte bara obehagskänslorna komma. Det ena efter det andra signalerade om vilken typ av dag det här skulle bli, och blev. Humöret är åt helvete, jag vill gråta och skrika, men ändå bara krypa under täcket och försvinna. Det är dem där jävla känslorna, de besvarade och de obesvarade som spökar på. Man väljer fel, man är fel, allt är fel, dålig tajming, bästa tajmingen, det finns ingenting som heter rätt tid och plats. Det finns bara en jävla massa känslor som aldrig kommer då de ska. Och när man vill bli av med dem, då är de som starkast och motsträvigast. Det blir inte bättre för att man ger igen med samma mynt heller, tro mig. Det blir fan inte bättre. Det var fan magi och nu är det bara skit. Jävla skit. Och det gör lika ont att bli fuckad varje gång. Man blir inte en erfarenhet rikare, bara bittrare. Jag ska gå i kloster, först ska jag bara dö inombords under täcket en stund.