pack up and move.

Barcelona har mitt hjärta i ett lite för tight grepp, det är sådär att det gör ont över att inte vara där nu, och hela tiden. Det var bäst och jag är brun och glad över att gjort det här. Men så kommer man hem och allt kändes som en jävla undanflykt, för hem ska man ju alltid och vid tröskeln står allt och väntar. 4 timmar bort ligger Barca och har en bekymmerslöshet som aldrig går att hitta på Luleås gator. Det kryper i kroppen, allt är grått/beige, allt är litet och saker är den samma. Hjärtat är ännu ömt, och det går fort att få smuts under fötterna. Inte konstigt att man tappar lusten när inget i världen ger en skäl till att ha en. Fuck, jag är inte på humör idag.