oh, mandy.

Har just haft en jättefin avskeds-kväll med min vän Agnes som med sambon tar sitt pick och pack och flyttar till Umeå imorgon. Det känns redan tomt. Hon är en stor person på så många sätt, och hon har gjort mig bättre, och förståndigare. Nyss skickade hon en Spotify-länk till Mandy med Westlife, och det är inte utan att en tår passerar kinden som jag lyssnar på den. Finaste Agnes. Man vet inte vad man har förrän de flyttar ifrån en, right?

Jag vill tro att jag gör rätt val för det mesta, jag vill tro att jag har ett okej omdömme, men när jag inte alltid haft det så har hon funnits där. När jag varit arg och velat snacka skit om dummar pojkar, gnälla över långa arbetsdagar eller behövt skratta så jag har ont i ansiktet så har hon stått framför mig. Hon är bra, hon är en förebild, och bäst av allt; Hon är min vän. Tack för att du varit grym varje dag i över tre år.